For the first time berpuasa di Uia. Emm not bad at all. Im still waiting for my defense proposal's date which is expecting this early July. There are a lots of information redundancy happen lately and give a lots of troubles to the surrounding but at least I started to understand the IIUM management concept which quite different from my previous experiences. However sabar itu indah walaupun susah. Alah, proposal pun tak siap lagi. Tapi dah tak ada mood nak buat ashik tunda2, tak meeting la, boleh defense until august la dan banyak alasan seangkatan dengannya.
Setakat ni berpuasa di uia tak de la sengsara sgt sebab tengah cuti semester. Or known as sem 3. Sem 3 yg kebanyakan bdk2 ambik short sem termasuk dina and along. Im not alone in uia dan umi pn datang uia every weekdays, so I have friends here during this semester. Terasa lucky skit sebab berpuasa waktu sem 3 ni sebab tak ramai students and tak payah beratur panjang2 time nak beli makanan. Setakat ni tak pergi lagi bazar berhampiran. Tak nampak pun bazar, mungkin dekat area sri gombak adaa, namun apabila diukur dengan level kerajinan, aha tak rajin la nk pg bazar tu. Masih tak jumpa lg dgn murtabak dan taufufa. Tak percaya sgt makanan kt bazar. Kadang2 mengecewakan. Penah beli taufufa basi. Upset!
Sahur pn tidak ada masalah sekarang. Dia kena tunggu rasa dah tak nak sahur tu br sampai tahap dah tak tahan dgn makanan yg ada. Kat mahallah tak boleh bawa apa2 barang elektronik untuk memasak. Pihak management mahallah pulak rajin sangat buat sport check. Bilik i ols plak bilik 1st diorg akan masuk. Selalu diorg masuk time tuan dia tak de. Tapi disebabkan tak bawak barang2 yg dilarang tu, tak ada la barang kena rampas. Mak cik2 arab tu tak yah cite la. Peti ais pn dia bawak. Diorg tak larat nak angkat kot sbb tu tak rampas. Terawih plak special skit, we ols pg pkul 10 malam supaya tak bersesak2 dgn jemaah lain. Dah kena time 1st ramadhan. Dah datang awal, dpt tempat kat depan, tp masjid uia kekurangan kipas. Dengan ramai manusia, terasa sengsara nak habiskan terawih sebab dah rasa mcm kena kukus dah.Kebetulan saf we ols tak de kipas syiling lansung. Masjid telipot pn guna aircond kan. *start nk complain hew hew.
Pg terawih pkul 10 sgt la selesa, kat level bawah masjid tu ada kipas, So berangin la jgk walaupun still panas. Nasib baik imam buat 20 rakaat. Ktrg sempat la buat 8 rakaat walaupun datang pkul 10. Dan balik awal dr jemaah yg buat 20 rakaat. Pkul 10.50 dah kat bilik dah ready untuk tidur. Tiket nak balik kelantan pun tak beli lagi sebab defense ni. Dah letih dah sakit hati. Ada la hikmah semuanya ni. Proposal plak, masih ada lg perubahan yg akan berlaku. Tapi nak boleh lepas defence tu susah jgk la. Macam2 kerenah berokrasi kena tempuhi. Lecehnya. Overall I still enjoy my everydays in IIUM. Mostly budaya kat sini better, dah fasilitinya lg better dr previous experiences. Yeah enjoy my self swimming tiap2 petang. Ada geng seronok la main2, siap tolong selamatkan umi yg hampir lemas. Hew hew.
When the close one mention that she inspired me the most. I was speechless. Why me? Sebab kePhDian inikah? to me it was nothing at all, to others it was something. But this is fun too. If you are in my situation right now. Ape je yg tak susah dalam dunia ni? so relekss. Bello one of my nigerian friend told me, cara dia survive master n terutamanya subject research method dgn cara write and pray. I ols plak, write, cry and pray. Hew hew. Tapi dissertation mix mod coursework course di IIUM sgt senang. I mean, 34 pages? seyesli? Proposal defense ni pun skrg nk cecah 70pages. Tapi yg kena present 20 pages je. Kene sort banyak la. Tapi ye lah, tak paham mana concept kat sini. But to be honest, suka sgt dengar org terdekat nak sambung belajar. Bila diorg aim nak sambung oversea, owh bagus3. Sila2 sambung dengan cekal dan tabah! Bila spupu2 nak aim jd prof, terasa macam woww, should I bagi gambaran suasana prof tu macam mana? Heee. Diorg ckp belajar sampai mati. Tu definisi org tua yg sambung phd. Definisi org muda, belajar selagi young, innocent and freee. Innocent to dalam ramai2 community phd, obviously nampak bdk 3 org tgh jovial time colloquium. Me and the geng explore, share idea, make mistakes, cries, complains, jimba, main3, careless, pelupa dan macam2 lg. Seronok kawan dgn org yg lebih tua. Bajet rakan sebaya.
K.mira pernah gelak sebab sy gelak. Dia cakap nk tergelak sama bila sy gelak. I was the easy to laugh person. Memang macam tu. Mudah terhibur. So bila pressure, cari geng konon luah pressure, lepas tu seminggu tak sentuh thesis. Kadang2 tak berdisiplin, buat writting satu page hilang 2,3 hari. So I think mungkin kena start kerja as research assistance kot. Tp kat sini kena approach sendiri, tak ada skim2 macam UiTM. Mungkin boleh berdisiplin bila masa dah agak ketat. Rasanya sem depan bila dah start data collection, dah mental kot. Memang aim nak grad awal skit. Bila ada kt stage ni, terasa macam menyoal diri sendiri. So what's next? berbaloikah? apa impak pd diri sendiri? what did I learn? Manfaatnya? Then realise, yang penting adalah waktu ini, sekarang. How we make it valuable in the future. Nobody cares what we've been through. Tapi macam mana kt make it happen. Ah masuk part susah nk describe. Sometimes people reminds me, make it happen with all your heart. Do it as much as you desire it most. I began to realise, I want to know my self, overcome my limitation, reach everything that I tot it is impossible. And lastly shifa remind me, ujian kehidupan buat kt kenal diri kt, kt sedar kt adalah creation yg most incredible. Yeah I admit, ada keadaan susah nak control perasaan. Tp I have to control myself. otherwise sape akan jd mangsa?
Seyesli, I dont know what's im doing. Sudah merancang, tp jalan cerita kehidupan telah pun ditulis. Tinggal part nak lakonkan saje. But I do believe, it is going to be a beautiful story. Walaupun sekrg nampak mcm agak kekurangan banyak benda kalau nak dibuat perbandingan, tp ye lah, my story is not the same with others. Walaupun kadang2 rasa suck, rasa nak undur balik masa, rasa semua benda nagetif, pray. Allah listen to every unspoken conversation and confession. Pray for my defense soon. And pray for the ticket raya yg tak beli2 lagi. Anak yatim pun raya dkt hotel. Inikan hakak phd. Tak kan nak raya dlm bilikk.
Owh Allah, I am satisfy with all I have and everything I had lost. Because I know, what had happen is for my own good. Allhamdulillah, ;))
Belia suka selfie. Sejak ada galaksi2 ni. Selfie je keje. Kena beli en.canon dah ni. Dah parah berselfie
When the close one mention that she inspired me the most. I was speechless. Why me? Sebab kePhDian inikah? to me it was nothing at all, to others it was something. But this is fun too. If you are in my situation right now. Ape je yg tak susah dalam dunia ni? so relekss. Bello one of my nigerian friend told me, cara dia survive master n terutamanya subject research method dgn cara write and pray. I ols plak, write, cry and pray. Hew hew. Tapi dissertation mix mod coursework course di IIUM sgt senang. I mean, 34 pages? seyesli? Proposal defense ni pun skrg nk cecah 70pages. Tapi yg kena present 20 pages je. Kene sort banyak la. Tapi ye lah, tak paham mana concept kat sini. But to be honest, suka sgt dengar org terdekat nak sambung belajar. Bila diorg aim nak sambung oversea, owh bagus3. Sila2 sambung dengan cekal dan tabah! Bila spupu2 nak aim jd prof, terasa macam woww, should I bagi gambaran suasana prof tu macam mana? Heee. Diorg ckp belajar sampai mati. Tu definisi org tua yg sambung phd. Definisi org muda, belajar selagi young, innocent and freee. Innocent to dalam ramai2 community phd, obviously nampak bdk 3 org tgh jovial time colloquium. Me and the geng explore, share idea, make mistakes, cries, complains, jimba, main3, careless, pelupa dan macam2 lg. Seronok kawan dgn org yg lebih tua. Bajet rakan sebaya.
Seyesli, I dont know what's im doing. Sudah merancang, tp jalan cerita kehidupan telah pun ditulis. Tinggal part nak lakonkan saje. But I do believe, it is going to be a beautiful story. Walaupun sekrg nampak mcm agak kekurangan banyak benda kalau nak dibuat perbandingan, tp ye lah, my story is not the same with others. Walaupun kadang2 rasa suck, rasa nak undur balik masa, rasa semua benda nagetif, pray. Allah listen to every unspoken conversation and confession. Pray for my defense soon. And pray for the ticket raya yg tak beli2 lagi. Anak yatim pun raya dkt hotel. Inikan hakak phd. Tak kan nak raya dlm bilikk.
Owh Allah, I am satisfy with all I have and everything I had lost. Because I know, what had happen is for my own good. Allhamdulillah, ;))
Belia suka selfie. Sejak ada galaksi2 ni. Selfie je keje. Kena beli en.canon dah ni. Dah parah berselfie
bye. Dah berisi kenn. I knoww Hee





































